Keloider och Hypertrofiska Ärr


Uppdaterad: 28/02/2016
Specialitet: Dermatologi
Synonymer
Ärrsvulst
Andra stavningar
Latin/Grekiska
Cicatrix cheloides (avser keloid), cicatrix hypertrophica (avser hypertrofiska ärr)
Engelska
Keloids and hypertrophic scars

BAKGRUND

Definition

Hypertrofiska ärr:  Förtjockad ärrbildning innanför den primära skadans gräns som ofta går tillbaka med tiden. Uppstår inom 1 månad efter skada
Keloid (keloida ärr): Ärrbildning utöver skadans ursprungliga gräns. Vävnadsförändringarna går inte tillbaka, och de dyker vanligtvis upp igen efter en excision. Kan ta 3 månader innan keloiden uppstår

Epidemiologi

Hypertrofiska ärr är vanligare än keloider. Keloid uppträder 5–15 gånger oftare hos mörkhyade personer. Vanligare hos yngre personer. Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor

Patofysiologi

Överdriven deposition av slumpmässigt organiserade kollagenfibrer efter hudtrauma

Predisponerande Faktorer

Mörk hudfärg, infektioner, tidigare trauma (kirurgi, brännskada, olycka), akne, öronpiercing, varicella, biopsi, vaccinationer

Differentialdiagnoser

Andra ärr, dermatofibrom, desmoid tumör, främmandekroppsgranulom

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Keloid kan vara asymtomatisk men leder ibland till pruritus och smärta

Tecken

Allmänt: Det kan vara svårt att skilja mellan normal ärrbildning och hypertrofisk ärrbildning
Keloid: Fast, glänsande, hudfärgade eller röd-blåaktiga papler/knölar.  Ärret sträcker sig utanför gränserna för ursprungliga skadan
Lokalisation: Örsnibbar, axlar/deltoideusområdet, sternum, scapularområdet
Hypertrofiska ärr: Röda, upphöjda, utbredda, ofta kliande. Ärren kvarstår inom gränserna för ursprungliga skadan
Lokalisation: Rygg, axlar, sternum, käkvinkeln

UTREDNING OCH DIAGNOS

Kriterier

Klinisk diagnos. Biopsi kan ge kompletterande information men är sällan indikerat

HANDLÄGGNING

Vårdnivå

Vårdcentral eller sjukhus. Remiss till plastikkirurgen om konservativ behandling inte ger effekt

Behandlingsöversikt

Allmänt: Riklig ärrbildning kan vara svårbehandlad. Behandlingsalternativen inkluderar tryck, läkemedelsbehandling (e.g. silikon) och kirurgi. Förstahandsval är silikongel och tryckbehandling
Hypertrofiska ärr: Tryckförband, silikongel, kortisoninjektioner, kirurgi (vid utebliven förbättring av konservativ behandling) och laserbehandling är behandlingsalternativen. Hypertrofiska ärr förbättras med tiden
Keloid (keloida ärr): Tryckförband, silikongel, kortisoninjektioner, kryoterapi, strålning och/eller kirurgi är behandlingsalternativen

Tryck

Länge varit standardbehandling vid hypertrofiska ärr efter brännskador. Det som händer när man utsätter ärret för tryck är att det leder till fibroblastdegeneration och reducerad kollagenproduktion. Tryckbehandlingen ska upprätthållas på mellan 24 och 30 mmHg för att överstiga kapillärtrycket och måste pågå i 6-12 månader. Trycket bör endast upphöra 30 minuter om dagen

Farmakologisk Behandling

Silikon: Silikongel har god effekt och ger få biverkningar både för hypertrofiska ärr och keloid. Behandlingen är är smärtfri och är lämplig för behandling av barn. Silikon reducerar omfattningen samtidigt som ärrvävnaden blir mjukare och ger mindre klåda. Den gynnsamma effekten beror troligen på ökad hydrering och frigöring av silikonbindningar. Man bör eftersträva att ha silikongel på såret hela dygnet. Exempel på produkter är Dermatix och Cicamed Scar
Kortikosteroider:
Indikation: Injektioner av kortikosteroider kan vara indicerat om tryck och silikonbehandling inte ger någon tillfredsställande effekt. Kan även användas som komplement till något av de andra behandlingsalternativen eller som förebyggande åtgärder i anslutning till det kirurgiska ingreppet
Effekt: Injektioner av kortikosteroider har bäst effekt medan steroidkrämer har minimal effekt
Dosering: Ges 0,5–1 ml triamcinolon (Kenacort-T), 10 mg/ml initialt sedan 40mg/ml, varje månad i 6 till 10 månader. Blandas med lokalbedövning i förhållandet 1:1, för att reducera smärtorna efter injektionerna
Komplikationer: Atrofi, avpigmentering och teleangiektasi. Dessa är oftast reversibla
Andra läkemedel: Injektioner interferon, 5-fluorouracil eller bleomycin kan användas hos patienter som inte reagerar tillfredsställande på annan behandling

Kirurgi

Indikation: Hypertrofiska ärr som inte har haft någon effekt av de konservativa behandlingsalternativen inom 1 år
Effekt: Kombineras med efterföljande tryck-, silikon- eller steroidbehandling då enbart kirurgisk behandling medför hög risk för recidiv. I mycket svåra fall kan kirurgi kombineras med perioperativ strålning. Vid större huddefekter efter excision kan det vara aktuellt med lambåplastik eller hudtransplantation

Kryoterapi

Kryoterapi används nästan uteslutande på mindre ärr. Kan dock medföra hypopigmentering hos mörkhyade

Strålbehandling

Har möjligen positiv respons mot keloidbildning. Strålning ska dock endast användas för patienter som inte reagerar på de etablerade behandlingsalternativen

Laser

Det finns olika typer av lasertekniker som kan ha bra effekt. Laser kan kombineras med andra behandlingsalterativ för en optimerad långtidseffekt. Dock är effekten kontroversiell

Referenser
1. Hudguiden.se. Keloid – Tumöratlas. [Hämtat 27 februari 2016]
2. Juckett G, Hartman-Adams H. Management of keloids and hypertrophic scars. Am Fam Physician 2009; 80: 253-60. AFP
3. Rayner K. The use of pressure therapy to treat hypertrophic scarring. J Wound Care 2000; 9: 151-3.
4. Kischer CW, Shetlar MR. Microvasculature in hypertrophic scars and the effects of pressure. J Trauma 1979; 19: 757 – 64.
5. Kischer CW, Bailey JF. The mast cell in hypertrophic scars. Tex Rep Biol Med 1972; 30: 327-38.
6. Baur PS, Larson DL, Stacey TR, Barratt GF, Dobrokovsky M. Ultrastructural analysis of pressure-treated human hypertrophic scars. J Trauma 1976: 16: 958-67.
7. Quinn KJ. Silicone gel in scar treatment. Burns Ind Therm Inj 1987; 13: S33-40.

Copyright © medicinbasen.se 2016