Förmaksfladder

BAKGRUND

Definition

Förmaksfladder (FFl) – förmaket kontraherar sig med frekvensen 250–300/min

Epidemiologi

Mer sällsynt än förmaksflimmer (FF), sällsynt före 60-årsåldern

Etiologi

HTN, hypertensiv kardiomyopati, reumatisk hjärtsjukdom, medfödd hjärtsjukdom, vänsterkammardysfunktion, akut hjärtinfarkt (sällan), tyreotoxikos, mitralisklaffstenos, hjärtkirurgi, KOL, lungemboli, perikardit, obesitas, pulmonell hypertension

Predisponerande Faktorer

HTN (vanligast), koronarsjukdom, klaffsjukdom, tyreotoxikos, DM, kronisk lungsjukdom, alkoholintag (akut, omfattande)

Differentialdiagnoser

Ektopiskt förmakstakykardi, förmaksflimmer

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Palpitationer, yrsel, synkope, presynkope, angina pectoris

Tecken

Tecken till HS, emboli; pulsen kan kännas regelbunden men snabb (dock inte nödvändigtvis snabbt, beroende på AV-hämningsgraden)

Komplikationer

Slaganfall

UTREDNING OCH DIAGNOS

Diagnos

Avsaknad av P-vågor och varierande R-R-intervall på EKG ställer diagnosen

EKG

Förmaksfrekvensen är 250–350/min. Fladdervågor (”sågtandsmönster”) kan ses i grundlinjen framför allt i avledning II, avF och III samt V1. Förhållandet mellan förmaksfrekvens och kammarfrekvensen kan variera 2:1, 3:1, 4:1. Vid 2:1 förmaksfladder är kammarfrekvensen helt regelbunden, ofta cirka 150, men fladdervågor kan vara svåra att se

Andra Undersökningar

Holter-övervakning, ekokardiografi, arbets-EKG, TEE

HANDLÄGGNING

Vårdnivå

Behandlas av allmänläkare, akutläkare och kardiolog

Behandlingsöversikt

Förmaksfladder (FFl) och förmaksflimmer (FF) behandlas generellt på samma sätt med enstaka undantag. Se behandlingsöversikten för förmaksflimmer

Akut Tillstånd

Instabil: elkonvertering
Stabil:

Kroniskt Tillstånd

Antiarytmika, RF-ablation

Antikoagulation

Samma riktlinjer som förmaksflimmer